Bittert

Gårdagskvällens toppmöte med Forsbacka IK blev en tuff, fysisk uppgörelse som lämnade en bitter eftersmak hos oss Sätraspelare. Fem minuter från segern var vi men i stället för att få jubla över en riktig krigarseger efter en jämn match fick vi lämna Träffen med hängande huvuden. Det var längesedan en oavgjord match kändes så mycket som en förlust för egen del och jag är säker på att flertalet av mina lagkamrater kände samma sak igår.

Vi genomförde inte på något sätt en perfekt match men ändå kändes det verkligen som att vi hade varit värda tre poäng. Efter Gustavs 1-0 flyttade Forsbacka naturligt nog fram positionerna och lyfte fram många bollar mot vår backlinje men det kändes trots deras tyngd som att vi stod upp bra. Minuterna tickade iväg och vi försvarade oss bra, uppträdde fokuserat och såg ut att gå mot segern.

Extra tungt var förstås sättet vi tappade matchen på. Vi borde ju ha haft 2-0. Så grymt tungt, inte minst för Jonas (bilden) som förmodligen gjorde det som skulle ha blivit Gästrikefotbollens snyggaste mål, kanske ett av landets vackraste till och med, igår utan att det blev godkänt. Alla på hela Träffen, inklusive Forsbackaspelarna, verkade övertygade om att Jonas skott som tog via ribbkrysset och studsade ner tog långt inne i målställningen innan bollen studsade ut igen. Alla utom domarna som helt oförklarligt lät spelet fortgå.

Därmed gick vi miste om ett matchavgörande 2-0-mål bara för att åka på ett tungt 1-1-mål med fem minuter kvar. En frispark nicktouchades oturligt i eget mål och för att göra det än tyngre kom målet till på en frispark som Forsbacka absolut inte skulle ha haft.

Med risk för att låta överdrivet bitter och som en dålig förlorare har jag nu skrivit det här inlägget. Men jag tror att de flesta som befann sig på Träffens IP igår förstår vår besvikelse och håller med om att fotbollen långt ifrån alltid är rättvis.