Fler tankar kring onsdagsmatchen

Onsdagens 8-2-seger kan tyckas ha varit en seger i mängden under den lyckade våren, men jag känner ändå att den var av lite extra stor betydelse. Det av ett par olika anledningar.
Det var som bekant vårsäsongens sista match och det känns alltid bra att avsluta något som man har påbörjat på ett lyckat sätt. Något vi i allra högsta grad gjorde. Att gå till sommarvila med en ny stärkande seger som dessutom gav tre viktiga poäng bidrar förstås till att hålla ångan uppe och göra att motivationen är den allra bästa inför höstsäsongen.

Dessutom var den här matchen lite av ett vägskäl. Ockelbo hade allt att vinna, vi egentligen allt att förlora. En förlust hade inneburit tungt tappade poäng till toppen samtidigt som gästerna hade bjudits in i topp tre-striden på allvar. Nu tog vi i stället chansen att tydliggöra vilka tre lag det är som ska göra upp om division 5-platserna i höst.

Man ska också ha i åtanke att det inte var någon enkel match på förhand. Ockelbo var som många av våra motståndare den här säsongen ganska fysiska, hotade på fasta situationer och kom med gott självförtroende efter bra resultat sedan tidigare. De såg sin chans att knappa in på oss i tabellen och gav oss också en match under första 45.

Det var ett riktigt styrkebesked att gå ut och köra över dem så totalt efter paus. Det som imponerade mest var kanske inte att vi mäktade med hela sex mål efter halvtidsvilan utan på vilket sätt vi agerade. Det var ett Sätra som spelade med enorm pondus, vilja, inställning och attityd som visade upp sig. Alla tog verkligen sin uppgift på största allvar. Samtliga ska ha beröm för att vi tog kampen, gjorde vårt jobb till 100% och inte för en sekund lät bli att göra vad som krävdes av oss.

. . . . . . .

En del reflektioner i punktform:
* I det offensiva spelet glänste på nytt Florén (bilden) som utsågs till matchens lirare efter tre mål och en briljant framspelning till vårt 8-2-mål signerat Raeed Hussein. Dessutom var Waldenbäck mycket pigg särskilt i andra halvlek. Anfallaren slet stenhårt och jobbade fram straffen samt blev själv tremålsskytt.

* Floréns lobbmål via ribban var ruskigt läckert. Ett av de vackraste vi har gjort i år. Dessutom stod Waldenbäck även han för ett liknande, mycket elegant avslut. "Det är inte division 6-klass på avsluten direkt", för att citera Thyberg.

* Defensiven tycker jag också skötte sig i det närmaste klanderfritt. Visst släppte vi in två mål, men ett kom som bekant på en hörna och ett efter ett lite olyckligt målvaktsingripande. Spelmässigt släppte vi inte till egentligen någonting av värde utan den nykomponerade backlinjen låg allt som oftast bra i positionerna, stängde av ytorna vilket gjorde det svårt för Ockelbos försök till djupledsspel och samspelet blev allt bättre ju längre matchen led.