Stolthet

"Ett stort tack till alla spelare i IK Sätra idag. Fantastisk lagmoral och hårt arbete som borde resulterat i seger idag, dock fick vi en poäng med oss. I sådana här lägen inser jag att lagbygget har lyckats till minst 99 %. Vi spelar 65 minuter 10 mot 11 och har initiativet i matchen, tar den dit vi vill. Vi är diciplinerade och taktiska. Än en gång tack." Så skriver vår tränare P-O i gästboken på den officiella hemsidan om insatsen, som gav 0-0 trots ett långt numerärt underläge, i seriefinalen och jag är den förste att skriva under på de åsikterna.

Nyckelordet efter slutsignalen var STOLTHET.

Tror att fler med mig kände samma sak då och känner samma sak just nu också.
Det kanske låter tjatigt, jag har använt det som ett mantra under säsongens gång, men det var återigen underbart att se hur alla tog jobbet och krigade för varandra. I lördagens toppmöte blev det än tydligare vilken lagmoral det finns inom truppen och hur pass hårt alla är beredda att jobba för att vi ska nå årets målsättning.

Som matchen mot GL utvecklade sig var det på flera sätt i det närmaste en bragd att ordna oavgjort, med mersmak dessutom. Latino hade kört över de flesta andra lag på den här nivån om samma scenario utspelat sig i en annan match, men tack vare en enorm laginsats såg vi till att de inte fick den minsta chans att göra processen kort med oss. Tvärtom jobbade vi sönder deras spel och var klart förtjänta av den poäng som vi fick med oss.

Jag tycker att det var ett riktigt styrkebesked. Alla visade med eftertryck att vi inte är ett lag som viker ned oss i motgång och att vi visade att vi även kan kriga till oss poäng, inte bara ta dem genom att spela ut motståndet.

En redan stark lagmoral stärktes garanterat ytterligare av insatsen i lördags. Alla höjde sig säkerligen ute på planen av att se hur lagkamraterna kämpade och att ha det att ta med oss kommer göra oss gott under slutspurten av säsongen.